Så.
Influensan stal 3 idolfredagar från mig.
Jag sitter nu och undrar - gjorde det nått ?
Näe, faktiskt inte.
Genom feberdimmorna kunde jag konstatera att Loulou, Sepideh och Lars lämnade oss. Lite trist var det, eftersom jag fann andra betydligt värdigare av att få åka hem ... typ Johan och RobinB, men något att gråta över var det inte. Inte det allra minsta upprörd gjorde det mig.
Så i fredags, när jag var back on track och något mer medveten om omgivningen, var det dags för Robin E att göra sorti. En liten gnutta ökade pulsen - han var ändå den vars röstresurser jag beundrade, i alla fall lite - men det var ändå mest ett konstaterande "jaha, så åkte han också". Nu står Sverige där med en överhurtig maltes, en 16-åring-med-vibrato-på-gränsen-till-sammanbrott, en käck Alice utan personligt uttryck, en stelopererad indian och ett penntroll som låter som en get. Grattis Sverige. Och grattis SonyBMG, vad f*n ska ni göra för skiva av detta ? Fast egentligen är det rätt åt er, för att er s k superjury valde finalister på samma sätt som ett gäng blinda hönor skulle förrätta lottodragningen. Typ.
Nej, så som tidigare sagts. Lägg ned Idol för några år. Satsa på något annat. Låt talangerna tävla om uppmärksamhet på MySpace istället.
Det måste vara ett symtom när jag finner Dansbandskampen intressantare än Idol ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar