En schlagerkväll i girighetens tecken ? SVT och Telias girighet alltså.
Visserligen hör jag inte till dem som upprört hojtar "jag begriper inte reglerna".
Nej jag var nördig nog att ta reda på dessa innan spektaklet började.
Dock kan jag inte hjälpa att känna att de desperata uppmaningarna till oss stackars tittare att "rösta, rösta, rösta, ring, ring, ring nu är rösterna nollställda, ring, ring och rösta rösta igen" fick mig att känna mig lätt illamående. Varför dög inte upplägget från tidigare år ? Jag tyckte det var helt OK. Men så är jag ju en gammal bakåsträvare också ....
Hur var det i övrigt då ?
Jo Medes klänningbyten skulle ha gjort en modell på catwalken nervös. Synd bara att skämtet slarvades bort av av en klantig bildproducent. Mede själv var lätt gapig men pang på rödbetan när hon kallade Alcazar för "ni hederliga singer/songwriters" - där kom kvällens gapskratt från undertecknad.
Den stora skrällen var väl Shirleys flopp. Men har man en menlös låt som för att gå fram istället kräver att man imponerar duktigt med röstresurserna, ja då går det inte an att ha sju tuppar i halsen. Synd om Shirellan att drabbas av sån skit just denna viktiga kväll. Men shit happens.
Annars kunde jag konstatera att de flesta låtarna gjorde sig bättre live än i enminuterssnuttarna man fick förmånen att höra på nätet i förväg. Bara två bidrag var enligt min mening sämre live än som förhandssnutt - läderkvinnan och överraskningsfinalisten Emilia. Den förstnämnda har en sjujävla pipa men fejkskinndräkten satt inte bra och det skrällde för mycket i mina högtalare. Den sistnämnda big big tösen låter som hon har lungemfysem och går på helium på en och samma gång. Jag tyckte hon pajjade låten, som kunde ha varit riktigt bra med en bättre sångerska - men jag var tydligen ganska ensam om den åsikten eftersom hon hamnade i Globen ...
Alcazars discolåt var odiskuterbart kvällens bästa. Personligen har jag dock svårt för Alcazar eftersom de påminner allt för starkt om ett gäng mekaniska dockor som gör sin grej enligt mall 1 A utan att ens se särskilt engagerade ut. Och så låter deras dängor lika dant, allihop.
Nej kvällens behållning för mig var - synnerligen överraskande (även för mig själv) Caroline av Ugglas underbara Joplin-låt. Säga vad man vill om henne, och det är mycket, men hon var den enda av kvällens deltagare som hade själ och känsla i låt och framträdande. Go Carro !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar