Några dagar senare

Las Vegas - 7 bra och en katastrof.

Det har redan skrivits spaltmeter om Rabihs magplask, både av mig och av andra. Så jag nöjer med att säga att det är dags för HeliumZlatan att åka hem nu ...

I övrigt tycker jag det var en bra kväll. Det var låtar man hade hört tidigare och med det hade man en aning om hur de skulle låta, från början.
Alla var snyggt klädda - även om vissa, av de små filmerna att döma, hade bättre grejer att välja på (tänker t ex Reza som hade en skitsnygg, välsittande klänning som vi aldrig fick se, istället gjorde hon entre insvept i en svart gardin med resårband som knappt hjälpligt förhindrade en tuttchock).

Rabih skulle naturligtvis ha åkt hem, men det blev Erika istället. Och till det kan man säga att det var nu eller nästa vecka. Sorry tjejen. Du är snygg, du har pipa men du har en - i det här sammanhanget - alldeles för blek personlighet.

Eddie å andra sidan, har massor av utseende och personlighet men alldeles för lite röst att backa upp detta med. Han har startfältets mest begränsade röstomfång (Rabih oräknad, förstås) och för lite djup, dynamik och klang. Jag tror han åker hem på fredag.

När det gäller Erik vill jag höra honom sjunga något ur den svenska sångskatten, lite Evert Taube, Olle Adolfsson eller Cornelis Vreeswijk - och varför det ? Jo, jag vill höra hur han egentligen låter. Det är svårt när han tar i så förskräckligt hela tiden.

Mariette är redan färdig artist med sin nisch inmutad. Hon har redan inkasserat nyttan av att vara med i Idol - hon har fått uppmärksamhet för sin person och sin musik. Hon skulle egentligen kunna kliva av nu och göra den musik hon vill och är bäst på.

Tove forsätter sitt segertåg i tävlingen "Vem går bäst igenom i rutan". Hon har en fantastisk utstrålning den tjejen. Sångmässigt däremot vet jag inte riktigt var jag ska placera henne. Hon är inte bara ojämn från gång till gång, hon lyckas spränga in ett rejält kvalitetsmässigt svajande på 90-sekunder. Hon börjar fel, hittar rätt, kommer fel, avslutar fantastiskt ... och ibland tvärtom. Jag tycker inte att hon har en tillräckligt unik röstprägling för att man ska höra direkt att det är hon som sjunger. Hon verkar inte veta riktigt själv vad hon gör heller. Personligen tror jag hon hade mått bra av att vänta med Idol i ett, två år. Så att hon hunnit bottna lite i sig själv. Men de flesta verkar inte hålla med mig där. Jag önskar bara hon kunde lägga av med sitt swing-it-magister-viftande med vänsterhanden ...

Reza, hon är för bra för den här tävlingen. Tyvärr är jag rädd att hennes kön och ursprung kommer att ligga henne i fatet. De som röstar brukar vara tonårstjejer och deras morsor. Jag tror inte de har lika lätt att ta till sig Reza som de hade att ta till sig Kevin förra året. Hoppas jag har fel.

Slutligen Calle. Den förvirrande nallebjörnen med whiskeyrösten.
Jag tycker juryn ska sluta tjata om att han ska "röra sig mer" nu. Han är helt enkelt bäst som han är, stillastående eller lätt svajande med gitarren på magen. Stora kända superstjärnor har klarat sig i 30 år utan att sprätta runt på scenen som små Zelmelöws på speed. Vissa personer passar helt enkelt inte för att strutta runt. Om jag fick ge Calle ett råd skulle det alltså inte bli någon om hans rörelseschema. Nej, jag skulle vilja att han höll ut sina toner bättre i slutet på vissa fraser. Det låter ibland som om han får slut på luft och inte orkar sjunga ut. Lite dålig kondition kanske ?

En känsla av skräckblandad förväntan

Det är snart dags för Idol. Med ett av de teman jag brukar gilla mest. Det brutalt avslöjande jazztemat. Den här gången under namnet "Las Vegas".

Så här i förväg kan man misstänka att temat i sig borde passa Tove bäst. Och det är synd att Katarina (hon med foliekjolen from hell, om ni minns henne) inte är kvar för ikväll kunde hon ha haft sin stora kväll.

Annars har årets Idol blivit konstigt för mig. Egentligen är det ett bättre startfält än på många år. I alla fall i teorin. De flesta av deltagarna är väldigt duktiga sångare. Ja t o m så bra att de slog ut andra väldigt duktiga sångare på vägen (Joy, Jon, Sabina, Clara, Moa m fl). Ändå är jag inte begeistrad. Det gör mig frustrerad. Jag hade hoppats känna mig mer engagerad, mera "med" i matchen. Den enda gången jag hittills lyft telefonen för att slösa några ören var när vi skulle välja om vi ville ha Calle eller Piotr med i tävlingen (och nej, jag ringde inte på Pjotr ... ;-) )

Innan fredagsfinalerna startade satte jag mina förhoppningar till Tove, Mariette, Erik och Calle. Alla hade visat fantastiska röstresurser som bådade gott. Mariette var den klart lysande, nästan färdiga stjärnan. Tove hade charm och en jätteskön pipa. Erik hade imponerande röstresurser och Calle en charmig blyghet och den röst som jag personligen gillade bäst av alla.
Jag tyckte Erika var kompetent och intressant och misstänkte att Eddie pga sin boybandstil och sin donjuanblick skulle bli livsfarlig om han bara tog sig förbi kvalet.

Så vad har hänt sedan ?
För Toves del tog charmen över och dödade sånginsatsen. Mariette står och stampar på samma fläck - synnerligen kompetent men samtidigt förutsägbar. Samma sak med Erik som med undantag av Is it true kört samma grej varenda gång. Bra men trist. Calles har gjort en omvänd Tove - dvs röstmässigt är han fortfarande min favorit men scenmässigt händer ingenting.
Om jag skulle välja en CD med någon av dessa skulle det otvivelaktigt bli en med Calle. Men för att komma långt i Idol räcker det inte med bara röst, är jag rädd.

Övriga då. Nja, Eddie har hyllats för bra framträdanden. Jag håller inte med. Förutom i Michael Jacksontemat där han visade attityd, tycker jag han låtit väldigt illa.
Erika har tappat det som från början var hennes signum - den perfekta sånginsatsen.
Rabih står jag bara inte ut med, inte en enda sekund till. Och det är röstens fel. Den är hemsk.
Reza, som började som en outsider för att sedan segla upp som en favorit - är nu på nedåtgående igen. Hon sjunger fantastiskt bra, men jag tror inte hon är något Idolämne, egentligen.

De senaste veckorna har mitt TV-ljud var inställd på en konstigt vis. Rösterna har legat on top i ljudbilden vilket gjort att man mycket tydligt hört hur illa vissa låtit. Jag kan inte bestämma mig för om jag ska låta det vara så eller ställa om det så att de dränks av musiken ...

Nåväl, snart är det plats på scen igen och om några timmar vet vi vem som måste kliva av tåget.

Nu börjar det igen ...

Va, har det redan gått nästan ett år sedan sist ?
Nästan ett år sedan jag senast spydde galla över Idolcirkusen.
F*n vad det går undan.

Vi har gått in i kvalveckan. Det såg lovande ut under auditionturnén men som vanligt har juryn gjort mig lite bekymrad i vissa av sina val.
Men, gråta över mjölk som runnit ut är det som bekant ingen mening med så vi håller tummarna för att det blir ett uthärdligt gäng som följer oss in i fredagsfinalsträsket.

Igår fick vi i alla fall med oss Jon och sist, men inte minst, Calle.
Calle är en underlig blandning av Meatloaf och Björne. Han kombinerar en charmig blyghet med en rå och stark röst. Han är helt värdelös på scenen (än så länge) men av någon anledning gör det mig inget. Så länge han sjunger så där kan han stå och stirra in i väggen om han vill.

Ikväll ska vi skilja ut två damer ur ett ruskigt starkt startfält.
(Man har verkligen gjort en märklig gruppindelning i det här kvalet.)
Återstår att se om Mariette lever upp till förväntningarna.
Lite ledsen blev jag när jag upptäckte att alla tjejer utom en valt vackra men såsiga låtar. Risken finns att man som tittare hamnar i ett meditativt tillstånd istället för att hålla sig allert och röstningsbenägen.

Eftertankar

Så var cirkusen över för den här gången.
Det känns både skönt och tomt på samma gång.
För någon vecka sedan tyckte jag det varit ett skitår. Ingen riktigt bra låt. Ingen vinnare. Men så här i efterhand ser jag andra kvaliteter. Mer variation, fler låtar som inte direkt var schlager men som trots det, eller tack vare kanske man skulle säga, kommer att ha ett längre liv efter detta. Redan nu är det ett antal låtar som har växt för mig. Låtar som jag tror att jag kommer att lyssna på med behållning även till hösten. Och det är väl ett gott betyg.

Så frågan om mellon har överlevt sig själv är väl kanske inte så brännande längre, eller ?
Njae, som Wassberg skulle ha sagt.
Jag tror trots allt är det är läge för HSB (han som bestämmer) att göra lite förändringar. T ex tycker jag man borde skära ned i antalet deltävlingar. Fyra kvartsfinaler + andra chansen + finalen är faktiskt lite väl mycket. När finalen kommer har man hunnit bli lätt less på en del av bidragen.
Jag tror att två semifinaler – med fler bidrag i varje, säg 15 st - plus andra chansen och sedan final, vore lagom. Fler bidrag skulle gå vidare från respektive semifinal och man skulle då inte ha så bra koll på vilka som fick flest röster. (Som det är idag har man ju faktiskt en ganska bra aning om vilka som kommer att slåss om vinsten i finalen.)
Sedan kunde man faktiskt ha en internationell jury som väljer något bidrag bland de som slagits ut också. Jag tycker idén med den internationella juryn inte är så dum faktiskt. Men som det var organiserat i år blev det bara konstigt, man behöver göra om det lite.

Vilka av årets deltagare vill vi se igen ?
Tja, Molly är välkommen tillbaka med en bättre låt.
BWO kanske borde vänta några år, eller skicka Martin solo.
Måns ser jag också gärna igen, med en riktig bra låt, en som är mer ”Cara Mia” än ”Hero”, typ. EMD får gärna återkomma, men utan hattar och jönserier, tack (gärna utan Mattias också, men då är de väl bara ED) ... Eller också kan Danny köra solo.
Sara Dawn är absolut en jag vill ha med på nytt.
Och Becker, fast utan piloter och med en något mindre plagierad refräng.
Alcazar har nu misslyckats hur många gånger ? Det är verkligen uppenbart att det inte finns tillräckligt stor målgrupp för dem för att vinna i det här sammanhanget. En paus kanske därför vore på sin plats.

Jag önskar också ett smartare artistval av SVT och herr Björkman. T ex var den låt som Susanne Alfvengren sjöng en riktigt vacker kvalitetsballad, men den kom ju totalt bort med Alfvengren själv på scenen. Tänk er den med t ex Sonja Aldén. Det hade varit andra bullar det. Agnes har också bevisat att hon inte funkar i det här sammanhanget. Hon är söt men alldeles för stel och Jennifer Brown och hennes låt kom helt bort. Hur gick det till egentligen? Den var ju en av de få låtar som jag gillade direkt efter att bara ha hört den i snuttifierad form. Hmm…

Ja, det finns mycket att tänka över för produktionen. Eller också kör de på som vanligt. Och DÅ kommer jag bli riktigt grinig.

Arbetsförmedlingen nästa Herr Björkman

Det var sannerligen det märkligaste ...
För första gången sedan melodifestivalen föddes har vi just sett en deltävling utan en vinnare. En deltävling där samtliga deltagare lyckades med konststycket att sjunga surt. Bara det är en stor bedrift.

Nej, varken Agnes guldfärgade dussindiscolåt framförd med dagens värsta stämbandsinfektion eller Malenas märkliga operaplagiat bestående av en vers i så låg oktav att hon inte hördes och en refräng stulen direkt från en känd operaaria, kommer att vinna i Globen.

När sedan bildproducenten sabbade SDF:s "flygscen" och Beckers töntiga "piloter" sabbade hela den låten så var ju liksom bara vad man kunde vänta sig.
Sahlene och norskan å sin sida hade noll kemi och den spanska rappen var ju bara pinsam - men refrängen var rätt läcker
Som grädde på moset hade man gett kvällens vackraste låt till en gammal gotländsk kärring i tält. Big misstake. Det enda som gladde mig var att Thorleifs inte gick vidare. Tack, tack, tack. svenska folket för det.

Så vad har vi då ?
Ingenting, känns det som.
Läge att lämna walk over till ESC.
Eller så skickar vi Caroline af Ugglas och gör fiasko med stil.

Sista chansen att hitta en hit

har vi i Malmö 28:e februari

Det står mellan

1. Agnes – ”Love Love Love”
2. Star Pilots – ”Higher”
3. Susanne Alfvengren – ”Du är älskad där du går"
4. Anna Sahlene & Maria Haukaas Storeng – ”Killing Me Tenderly”
5. Thorleifs – ”Sweet Kissin’ In The Moonlight”
6. Sarah Dawn Finer – ”Moving On”
7. Next 3 – ”Esta noche”
8. Malena Ernman – ”La voix”

Tips från bloggosfären:

Alla lovsjunger Sarah Dawn Finers låt. ”Moving On” ska vara fantastisk, den lär vara så maffig att den skulle platsa i mycket större arenor än i Globen så hon kanske rent av är Måns största utmanare? Anna & Maria lär ha en riktigt bra låt och även Ernmans ”La Voix” beskrivs som en urstark låt, fullt i klass med ”Cara Mia” – fast med operarefräng.
Thorleifs låt sägs vara överraskande bra. Plus att den har potential att trycka på svenska folkets schlagerknappar. Star Pilots ”Higher” kallade Bert Karlsson för en av de bästa låtarna i Melodifestivalen 2009 – men menade att den faller på artisterna. Och ”Esta Noche” med Next 3 har sagts vara en låt med skrällchans.

Vem vinner och vem försvinner ?
Vi väntar med spänning

"baby goodbye ...."

Hmm....

Tredje deltävlingen avklarad.

Först av allt vill jag säga att min allmänna åsikt om EMD är att de är ett töntigt, konstruerat band med en möjlig stjärna och två sidospår. Återkommer om det senare.

Hallå Christer Björkman. Hallå Sverige. Är detta allt ? Fanns det verkligen inget bättre ?
Och hallå svenska folk med kontantkort. Hur tänkte ni när röstade på Rickfors och och Rigo&Co ? Först trodde jag att det var ett skämt. Att ett större gäng gått ihop om att rösta järnet på Rigo bara för att jävlas. Om resten av Sverige samtidigt avstod från att rösta bara för att låtarna var så kass så borde saken vara biff, liksom.
Sedan blev jag rädd att det faktiskt var på allvar ...

Molly var vän och vacker i Sonja Aldéns klänning och med Sonja Aldéns "korreografi" sjöng hon en ballad som blivit över i Luxemburgs uttagning 1979. I detta sällskap var den naturligtvis bland de bättre men alla som hojtar om att hon är "årets Sonja" eller "årets Sanna" och ska vinna hela tjottaballongen kan gå och hänga sig. Mollys låt är ingen "Empty room", absolut inte. Den är smäktande tråkig. T o m höjningen på slutet är händelselös.

Sedan vill jag fråga Alexander Bard; hur tänkte Du ?
I vilken sen gryningstimma kom du på idén att klä BWO i Statens kriminaltekniska laboratoriums överblivna skyddsdräkter ? När, om ens nånsin, kändes det som ett vinnande koncept ? Och när man ändå är igång och frågar - varför gjorde du en seeegballad av en bra låt ? Inte ens den internationella juryn föll för den, tros att du skrev den "direkt för Moskva". Dags att gå hem och göra nått annat kanske ?

Sofias "Alla" hade allt en öststatsdunkadunkalåt begär, inkl trummande fruntimmer och allmänt skramlig bakgrund. Men kläderna, hittade du dom i en container bakom Chat Noir ?

Slutligen, tillbaka där vi började: EMD.
Detta töntband med för kvällen risiga stämband, fjantiga hattar och förvirrad korreografi, hade ändå något som gjorde dem till tävlingens behållning: En jävligt bra, catchig, medryckande refräng. Med risk för att skämma ut mig måste jag säga att den är bättre än Hope&Glory, och grabbarna är snyggare än Alcazar. Om det inte finns något guldkorn i den sista deltävlingen - och vem törs hoppas på det ? - så kan "Baby goodbye" bli farlig i Globen.

Nu har vi bara två chanser kvar ...

Är det möjligen så att vi hittar årets vinnare i ... ta ta ...

Leksand 21:a februari

1. Velvet – ”The Queen”
2. Rigo & The Topaz Sound feat. Red Fox – ”I Got U”
3. Molly Sandén – ”Så vill stjärnorna”
4. E.M.D. – ”Baby Goodbye”
5. Mikael Rickfors – ”Du vinner över mig!”
6. Maja Gullstrand – ”Här för mig själv”
7. Sofia – ”Alla”
8. BWO – ”You’re Not Alone”

Tips från bloggosfären:
I Leksand kommer tre verkligen att vara det magiska numret - det är den tredje deltävlingen, vi har tre heta finalkandidater med Molly Sandén, innehavare av just startnummer tre, tre medlemmarna EMD som känns ganska givna i finalen och sist men inte minst trion BWO.
Den som hört lite av "You're not alone" tycker den absolut är bra, men den är också en känslosam ballad av det långsammare stuket, och personen ifråga är skeptisk till om det går hem i sammanhanget. Velvet tippas gå till andra chansen, hennes refräng sätter sig direkt men den ska inte alls vara lika bra som "Deja Vu". Sofias "Alla" är enligt ryktet internationellt och pampigt med potential att hålla mycket längre än under Melodifestivalens sex veckor.

Vi får väl se.

De med tre bokstäver i bandnamnet känns mest intressanta så här olyssnat i förskott.

En norrlands guld ... kväll ?

Jahaja.

Märklig kväll. Trots att den här deltävlingen innehöll betydligt mer kvalitet än den förra så är det bestående intrycket ... Jasså.

Måns gick, som alla utom han själv förväntat sig, vidare direkt till Globen. Låten har verkligen en hookig refräng och han ger 100 %. Trots detta kan jag inte bestämma mig för om den eller Cara Mia är bäst. Det var väl så att med Cara Mia blev man så positivt överraskad på alla plan. Hope&Glory var mer förväntad. Dessutom sjöng han inte riktigt bra igår. Tur för honom att alla älskar honom vad han än gör.

Veckans magplask var otvivelaktigt Markoolio. Och då sjöng han ändå riktigt bra för att vara Markoolio ... men ironin gick tydligen inte alls hem. Snopet. Han borde ha gjort en sån där fotbollskampsång istället.

Jennifer Browns vackra låt föll inte röstarna i smaken. Till en viss del kan jag förstå det - om det var första gången man hörde den vill säga. Den som hört skivan - eller snutten från skivan - visste att det är en kanonlåt - men tyvärr var inte Jennifer riktigt på topp igår. Det blev lite platt och lite gällt. Det märks att hon varit borta från scenen länge. Hon glittrade inte tillräckligt (och då menar jag inte kläderna).

Lasse Lind, som totalt saknar sångröst och därför har texterna som sin stora grej borde ha tänkt på att ska man leva på texten är det en fördel om publiken hör vad man sjunger ...

Lili&Sussie var sig lika. Käck refräng studsades fram av två bedagade tanter i rosa. Välförtjänt andrachansenplats.

HEAT gjorde helt klart bättre ifrån sig live än i snuttifikationsform. Jäkla pipa på den sångaren. Men - är han inte lite för gulligt nallebjörnslik för att passera som hårdrockssångare ?

Amy Diamond. Är det möjligt ? Ja, det var möjligt. Att se ännu mer ut som Dorothy ur Trollkarlen från Oz än tidigare år. Hon är duktig. Ja det är hon. MEN hon är läskig också. Som en mekanisk lillasyster till Alcazar stampade hon käckt runt på scenen. Showen var exakt samma som förra året, dansarna inkluderade. Hoppas hon inte når Globen via andra chansen.

Och så de bruna kakorna och bönorna då. Tre trallande jäntor ? Nej, nej - tre bullbakande bondmoror från mellanvästern med steelguitarr-röster. Huga. Besvikelse.

Nästa vecka slåss de trestaviga - BWO och EMD - mot klämkäcka Molly och den skorpionbitne pensionären. Kan det det vara nått ?

Blickarna mot Norr

Så far vi vidare mot Skellefteå

Veckans startfält:
1. Lili & Susie – ”Show Me Heaven”
2. Lasse Lindh och Bandet – ”Jag ska slåss i dina kvarter”
3. Jennifer Brown – ”Never Been Here Before”
4. H.E.A.T – ”1000 Miles”
5. Markoolio – ”Kärlekssång från mig”
6. Amy Diamond – ”It’s My Life”
7. Cookies'n Beans – ”What If”
8. Måns Zelmerlöw – ”Hope & Glory”

Förhandsinfo från bloggosfären:
Måns Zelmerlöw är vinsttippad, bland annat kallats han "årets Charlotte". Någon har hört lite av låten och gillade den mycket - den var inte fullt lika tydlig och enkel som "Cara Mia", men mer dansant och poppig. Amy Diamonds låt är bra men når tyvärr inte upp till samma höjder som "Thank You". Om man gillar Lili & Susies å gillar man också deras låt, men någon vinnarkandidat är den inte.

Personligen ser jag främst fram emot att höra vad Cookies'n Beans har att leverera. Och så Zelmer Månselöw - f'låt Måns Zelmerlöw förstås.
Men med facit i hand från första deltävlingen kan man väl vänta sig att Markoolio och Lili&Sussie går till Globen ... och att jag blir rasande imponerad av ... eh ... Lasse Lind %-!

Och så glöm inte att rösta - igen

En schlagerkväll i girighetens tecken ? SVT och Telias girighet alltså.

Visserligen hör jag inte till dem som upprört hojtar "jag begriper inte reglerna".
Nej jag var nördig nog att ta reda på dessa innan spektaklet började.
Dock kan jag inte hjälpa att känna att de desperata uppmaningarna till oss stackars tittare att "rösta, rösta, rösta, ring, ring, ring nu är rösterna nollställda, ring, ring och rösta rösta igen" fick mig att känna mig lätt illamående. Varför dög inte upplägget från tidigare år ? Jag tyckte det var helt OK. Men så är jag ju en gammal bakåsträvare också ....

Hur var det i övrigt då ?
Jo Medes klänningbyten skulle ha gjort en modell på catwalken nervös. Synd bara att skämtet slarvades bort av av en klantig bildproducent. Mede själv var lätt gapig men pang på rödbetan när hon kallade Alcazar för "ni hederliga singer/songwriters" - där kom kvällens gapskratt från undertecknad.

Den stora skrällen var väl Shirleys flopp. Men har man en menlös låt som för att gå fram istället kräver att man imponerar duktigt med röstresurserna, ja då går det inte an att ha sju tuppar i halsen. Synd om Shirellan att drabbas av sån skit just denna viktiga kväll. Men shit happens.

Annars kunde jag konstatera att de flesta låtarna gjorde sig bättre live än i enminuterssnuttarna man fick förmånen att höra på nätet i förväg. Bara två bidrag var enligt min mening sämre live än som förhandssnutt - läderkvinnan och överraskningsfinalisten Emilia. Den förstnämnda har en sjujävla pipa men fejkskinndräkten satt inte bra och det skrällde för mycket i mina högtalare. Den sistnämnda big big tösen låter som hon har lungemfysem och går på helium på en och samma gång. Jag tyckte hon pajjade låten, som kunde ha varit riktigt bra med en bättre sångerska - men jag var tydligen ganska ensam om den åsikten eftersom hon hamnade i Globen ...
Alcazars discolåt var odiskuterbart kvällens bästa. Personligen har jag dock svårt för Alcazar eftersom de påminner allt för starkt om ett gäng mekaniska dockor som gör sin grej enligt mall 1 A utan att ens se särskilt engagerade ut. Och så låter deras dängor lika dant, allihop.

Nej kvällens behållning för mig var - synnerligen överraskande (även för mig själv) Caroline av Ugglas underbara Joplin-låt. Säga vad man vill om henne, och det är mycket, men hon var den enda av kvällens deltagare som hade själ och känsla i låt och framträdande. Go Carro !

Det börjar så smått dra ihop sig

Det börjar så smått närma sig mellotider. Visserligen är det tio dryga dagar kvar till deltävling nummer ett, men det är väl aldrig fel att värma upp, eller ?

Hur som helst, startfältet i Göteborg ser ut så här:

1. Nina Söderquist – ”Tick Tock”
2. Jonathan Fagerlund – ”Welcome To My Life”
3. Shirley Clamp – ”Med hjärtat fyllt av ljus”
4. Scotts – ”Jag tror på oss”
5. Emilia – ”You’re My World”
6. Alcazar – ”Stay The Night”
7. Caroline af Ugglas – ”Snälla, snälla”
8. Marie Serneholt – ”Disconnect Me”


Personligen såg jag aldrig West End Star och Nina Söderquist men det påstås att hon har en bra pipa och Björkman låter alltid en bra och fartig låt inleda festivalen så det borde bli en trevlig överraskning.

Experter på startnummer påstår att det är hopplöst att gå ut som nummer 2. Vilket alltså skulle betyda att ”Who-the-fuck-is-Jonathan Fagerlund” har ett problem. Nu tror jag dock inte att det är själva startnumret som är Fagerlunds största bekymmer utan mer det faktum att ingen någonsin har hört talas om honom (förutom hans eventuella släktingar förstås).

Shirley lär dränka oss i en smäktande balladbakelse med extra vibrato. Hon känns som ett säkert kort scen- och röstmässigt. Frågan är dock hur spännande det blir, egentligen.

Jag misstänker att Scotts kan räkna in ett ganska stort antal telefonröster. De har ju en röstvan fanskara som förmodligen lärt sig misstaget från dansbandskampen så den här gången kommer de inte att vänta till sista minuten med att ringa.

Big girl-Emilia är en söt flicka. Har hon kvar sin söta flickröst kommer jag dock att stänga av ljudet i den här låten …

Alcazar är här igen. Har de inte lärt sig nått ? Vill de verkligen stå i andra chansen med kniven på strupen en gång till ?

Ugglans Caroline är en skön, om än dock något speedad tjej. Hon är bra på många saker. Sång är tyvärr inte en av dem.

Zemlans girlfriend Marie har fått det eftertraktade startnummer 8. Hon har förmodligen en bra låt men jag känner mig inte lika säker på att hon kommer att göra den rättvisa.

Tips från källor i bloggosfären:

"Nina Söderquist låt sägs vara stark.
Någon har hört delar av Emilias låt och var mycket positivt överraskad - en glad sommarkäck refräng som gör att det spritter till i hela kroppen.
Bristen på förhandssnack runt Shirley indikerar att hennes bidrag inte är så starkt."