Så var Lots hustru med vibratot ett minne blott.
Många tårar lär ha fällts av folk som tyckte hon var guds gåva till musikvärlden.
Själv blev jag mest lättad. Både för min egen skull och för hennes.
Det var lätt att konstatera att Idol var alldeles fel för Anna. Både fysiskt och psykiskt.
Hon pallade helt enkelt inte för den stora scenen och var alldeles för ung för att kunna ta in och leverera alla olika musikstilar.
Nu kan hon dra sig tillbaka, genomgå några års terapi och återvända till den lilla scenen, 3 kvm, en stol, en gitarr och 10 personer i publiken.
I övrigt var det ett Idolavsnitt av ganska pinsamt slag. Det sämsta hittills faktiskt. Ingen presterade särskilt bra. Faktum är att den enda som gjorde någotsånär ifrån sig - fast han började ju på minus så det var inte så svårt - var, kors i taket, Robin B i sin andra låt.
Resten var meh. Johan vet vi ju redan är den sämsta sångare Idol skådat, Kevin var übersmörig i sin första låt och helt fel i sin andra och vad Alice höll på med grubblar jag fortfarande över.
Nästa vecka blir vi tydligen påtvingade Carola också ... fattades bara, liksom.
Jag längtar, längtar tills årets idol tar slut så att vi kan fokusera på annat.
måndag 24 november 2008
måndag 17 november 2008
Något att bry sig om ?
Så.
Influensan stal 3 idolfredagar från mig.
Jag sitter nu och undrar - gjorde det nått ?
Näe, faktiskt inte.
Genom feberdimmorna kunde jag konstatera att Loulou, Sepideh och Lars lämnade oss. Lite trist var det, eftersom jag fann andra betydligt värdigare av att få åka hem ... typ Johan och RobinB, men något att gråta över var det inte. Inte det allra minsta upprörd gjorde det mig.
Så i fredags, när jag var back on track och något mer medveten om omgivningen, var det dags för Robin E att göra sorti. En liten gnutta ökade pulsen - han var ändå den vars röstresurser jag beundrade, i alla fall lite - men det var ändå mest ett konstaterande "jaha, så åkte han också". Nu står Sverige där med en överhurtig maltes, en 16-åring-med-vibrato-på-gränsen-till-sammanbrott, en käck Alice utan personligt uttryck, en stelopererad indian och ett penntroll som låter som en get. Grattis Sverige. Och grattis SonyBMG, vad f*n ska ni göra för skiva av detta ? Fast egentligen är det rätt åt er, för att er s k superjury valde finalister på samma sätt som ett gäng blinda hönor skulle förrätta lottodragningen. Typ.
Nej, så som tidigare sagts. Lägg ned Idol för några år. Satsa på något annat. Låt talangerna tävla om uppmärksamhet på MySpace istället.
Det måste vara ett symtom när jag finner Dansbandskampen intressantare än Idol ...
Influensan stal 3 idolfredagar från mig.
Jag sitter nu och undrar - gjorde det nått ?
Näe, faktiskt inte.
Genom feberdimmorna kunde jag konstatera att Loulou, Sepideh och Lars lämnade oss. Lite trist var det, eftersom jag fann andra betydligt värdigare av att få åka hem ... typ Johan och RobinB, men något att gråta över var det inte. Inte det allra minsta upprörd gjorde det mig.
Så i fredags, när jag var back on track och något mer medveten om omgivningen, var det dags för Robin E att göra sorti. En liten gnutta ökade pulsen - han var ändå den vars röstresurser jag beundrade, i alla fall lite - men det var ändå mest ett konstaterande "jaha, så åkte han också". Nu står Sverige där med en överhurtig maltes, en 16-åring-med-vibrato-på-gränsen-till-sammanbrott, en käck Alice utan personligt uttryck, en stelopererad indian och ett penntroll som låter som en get. Grattis Sverige. Och grattis SonyBMG, vad f*n ska ni göra för skiva av detta ? Fast egentligen är det rätt åt er, för att er s k superjury valde finalister på samma sätt som ett gäng blinda hönor skulle förrätta lottodragningen. Typ.
Nej, så som tidigare sagts. Lägg ned Idol för några år. Satsa på något annat. Låt talangerna tävla om uppmärksamhet på MySpace istället.
Det måste vara ett symtom när jag finner Dansbandskampen intressantare än Idol ...
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)