Så har vi hört de sista 8 bidragen.
Innan sitter man och håller tummarna för att det ska finnas något som man med gott samvete skulle kunna kalla "en bra låt".
Och faktiskt, man blev bönhörd.
Trots att både Charlotte och Linda, som slutligen gjorde henne sällskap till Globen, var mer än märkbart spända och stela i sina första framträdanden, kunde ingenting dölja att "Hero" är en riktigt bra dänga. Den är definitivt topp 3 i finalen.
I övrigt då?
Jo, Sibel, den gamla Idol-leftovern, hade inte ändrat sig ett dugg. Jo kanske, föresten, hon såg väldigt märklig ut i ansiktet - jag minns henne som sötare - men i övrigt hade hon inte lärt sig något nytt på tre år. Samma gapar-jag-så-stämbanden-bågnar-så-gör-jag-bra-ifrån-mig-attityd. En ballad som kunde ha varit fin blev därför därefter. En skränig hög med rosa tyll. Konstigt nog verkar ganska många gilla detta och skickade Sibel till Kiruna. Huga.
Han, greken, var underligt klädd och märkligt överkoreograferad. Flåset räckte inte riktigt till för att göra låten rättvisa och ofrivilligt jämförde man honom med MånseLöw, vilket inte utföll till grekens fördel.
Calaisa hade en vacker lite sorglig sång att sjunga. Jag tyckte mycket om den men det var ju inte direkt någon låt för mellon. I mellon ska man vara glittrig och glammig eller möjligen smäktande. Men jag tror inte Calaisa behöver var ledsna för det. I och med detta framträdande har de fått visa upp sig för en bredare publik och efteråt har jag hört flera som sagt att "de där Calaisa hade jag aldrig hört talas om men dom var ju riktigt bra". Och jag antar att det är det mellon är till för, för alla utom de stora elefanterna som som siktar ut i Europa.
Ska man säga nått om Strömstedt och Fronda.
Näe, tror inte det.
Nu ser jag fram emot slakten i Kiruna.
Nordman, som jag normalt inte ägnar många goda tankar, kan räkna med mina stödröster. Och i sista hand finns ju alltid Therese, som med en aria kanske har en chans att blåsa den gula kycklingen av banan.
